Klockan är 2 och här är ekot. Sitter med min kaffekopp och funderar på livet, fast egentligen lyssnar jag på musik men det lät inte lika häftigt. Idag är det söndag och det betyder att alla som bor på den lantliga delen i vårt avlånga land beger sig in till staden. För min del så tror jag att bussen går 17.35 så innan det ska jag väl hinna med att laga middag. Mamma beårdrade mig att laga spagetti-tonfisk-någonting-röra, det blir säkert jätte bra... Har nyss varit och rotat runt på vinden efter att föremål att ta med till Historian. Har lite problem med att hitta något för när jag tänker efter så minns jag inte så mkt från min " barndom" så det kan juh bli ett litet problem. Jaja. Nä nu ska jag hämta mig en kopp med kaffe till. Ma synes.

Jag letade så i villo efter ett föremål med känslor i.
En känsla att ta med, en känsla att hålla upp för världen.
Jag skulle visa, jag skulle förklara.

Kunde inte förmå mig att ens försöka.
Leta, söka eller ens se mig omkring.
Blundandes gick jag min väg och stängde alla dörrar.
Jag ville blunda, jag ville glömma.